En på miljonen.

Zeb, våran äldsta vallhund på snart 9 år, har haft problem med hälta från och till.

Varit till veterinären , haft vila, gått på medicin. Börjat jobba lätt igen. Börjat halta igen.

Så idag var jag iväg till veterinären i Gävle , där jokk gått när han fick problem.

Veterinären kände och klämde, kollade igenom ordentligt. Tyckte det inte behövdes röntgen för han kunde konstatera att det är artros han har i vänster handled. Och inflammation.

Ann som sköter Jokks rehab var in och checkade av Zeb med.

Sen kom domen.

Zeb ska inte valla något mer. Hans artros pallar inte med den belastningen.

I 9 år har han funnits vid min sida i ladugården tillsammans med korna. Han har alltid gjort sitt bästa och är verkligen en bästa vän.

Första vallhunden som vi köpte via en blocket annons som vi skulle ha på de första korna vi hade när vi startade upp gården. En tjuvparning med grann hunden.

En sådan där hund som man aldrig mer kommer kunna få. En sådan som är en på miljonen.

Han är bäst. Så är det bara. ❤️

På ett sätt blev det en chock för mig och jag grät. Mest för att jag inte får arbeta med honom hos korna längre, men mycket för att jag vet hur mycket han älskar sitt arbete.

Men han ska ha det bra de sista åren som pensionär. Chilla, njuta och köra rehab för återhämtning.

Det är han värd! ❤️

När man får se detta…

Detta fick en av våra anställda se idag.

317 Mummel. En av våra bättre andra kalvare som är Vh Ponder x D Costa, förutom att hon är trög i en spene när hon mjölkas och haft skyhöga celler senaste 2 provmjölningarna.

Hon ser ut att ha kastat kalven hon haft i sig. En kalv efter tjuren Ankara.

Så otroligt tråkigt , men sånt är livets gång. Det är precis som vi människor kan få ett missfall. Det är någonting som inte stämmer eller så var det inte meningen liksom.

Så nu är det bara att se till att hon rensar sig och pått igen med att seminera. Kött för att hon förhoppningvis ska ta sa snabbare.