Piganlina

Det är tufft nu...
Alltså som rubriken lyder.

Det är tufft nu och jag vet att kommande månaden kommer det bli ännu tuffare. 

Jag har kört på som vanligt och lite till. Kanske tagit på mig lite för mycket på mina axlar vad det gäller arbetet i ladugården. 

(null)


Jag sköter alla semineringar nu eftersom pappa har fullt upp med sitt och syster har vidgat sina vyer på annat håll.

Så kvar är jag. Inte för att jag har någonting emot det för jag brinner för det här med avel. Men ibland tar det på krafterna. Att åka fram och tillbaka till korna flera gånger. 


Dennis jobbar som vanligt och ligger borta emellanåt i Sverige. Just nu är han i Stockholm och vi får se hur många dagar han blir där. Jag saknar honom redan så jag går sönder lite inombords. Speciellt när man ska sova. Han är min andra halva. 

Det är påfrestande vissa dagar att ha med lillan i ladugården. Tro mig, jag älskar ungen mer än livet, men ibland blir det jobbigt. Så något jag uppskattar är när Dennis är hemmavid och jag kan åka iväg och jobba utan att ha en liten tös med mig. Det blir liksom som lite andrum för min del. 

(null)

(null)


Sen det här med att hon inte sover om dagarna i princip (har dock börjat sovit 30-40 minuter mitt på dagen! Guld för då passar jag på att lägga omkull mig en skvätt!) och vaknar ett par gånger om natten för mat. När man ska upp 4 så är det jobbigt som fan vissa mornar. Knappt vet vad man heter. 

Vårbruket drar snart igång och Dennis ställer upp för att få det att fungera. På grund av olika privata skäl så händer och sker det en hel del som jag skrivit om förut att jag inte kan gå in på. 

Det ska plöjas ca 40 hektar om jag minns rätt. Harvas och spridas gödning över vallarna. Det är väll det ansvaret som Dennis ska fixa, medan sådden och spridning utav skit lejs in. 

Mitt i allt detta ska kornas beten gås igenom. För i slutet av maj ska dom ut på årets släpp på grönt bete, om det grönskar som jag hoppas det kommer att göra. 

(null)


Vi har en lång att göra lista som tar emot att betas igenom och kunna bocka av. Men det är väll så att när man väl börjar och kan stryka lite grejor så känns det lättare.

Kalvarnas stall ska renoveras. Tvättas från golv till tak, fixa med ventilationen, täta lite dörrar, renovera porten som håller på att gå sönder, måla om hela stallet, lösa det lite bättre med tvättställ och bänk, renovera fönstren.. 

(null)


En sådan trötthet och matthet jag känner i kroppen och skallen nu är längesedan jag kände. Det har bara blivit för mycket. 

För lite sömn, äter egentligen kanske för få gånger om dagen, stress och mycket att stå i. Är extra känslig för sådant här med min bipolära sjukdom. 

Men det är väll bara att försöka ta en dag i sänder. Man kan inte göra så mycket mera. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress